Skaffa labrador om 2-3 år?
Hej!
Hund tillhör min upplevelse av vad man behöver i sitt liv. Det har blivit särskilt självklart iochmed att min 3-åriga dotter verkar ha högfungerande autism och adhd. På flera ställen hör och läser jag att hund kan ha särskilt goda effekter för just barn med särskilda behov, och labrador känns som en hund som hade passat oss.
Finns det något ni tycker ni ska tänka på när vi letar efter en individ som passar bra ihop med oss?
Jag tänker mig mest en hund som verkar lugnande och reglerande. Som förstår när ingen annan förstår. Mental hjälp snarare än fysisk.
Kan man be en uppfödare hålla ögonen öppna för om det dyker upp en sådan individ i en kull?
Hunden hade fått bo i ett radhus med trädgård med oss och våra två barn. Jag är uppvuxen med hund hela livet, men är såklart beredd att förnya och uppdatera mina kunskaper kring hur man bäst tar hand om en hund.
Vi är flexibla att ta(köpa) en hund tidigast om ett år, men väntar gärna 2-3 år på vår perfect match.
Jag är extremt oinsatt i just labrador-uppfödningen i Sverige, så alla tips är välkomna <3
Hej!
Det klokaste är förmodligen att leta efter en omplacering som är ungefär 2-4 år. Då har ni större chans att få en individ som passar just er, en valp på 8 veckor är till stor del ett oskrivet blad.
Väljer ni en lite äldre hund så kan ni också vara mer öppna för vilken ras det blir, det finns flera som skulle kunna vara lämpliga.
Var i så fall noga med att få en välfungerande hund, be att få ha den på prov. Det är ju rätt många som omplaceras för att familjen blivit "allergisk"…
Det går absolut att få tag på en bra hund, mina tre senaste har varit vuxna omplaceringar utan hemskheter i bagaget. Det har varit smidigt, i synnerhet med de två labbarna jag tog över. :-)
Dock kan det ju ta tid att hitta just rätt hund men det är det värt!
(Mina trillade visserligen in lite oplanerat, det blev bra ändå.)
Angående just labradorer så är de ganska tydligt uppdelade på två olika typer: jaktlinjer och sällskaps/utställningslinjer ("vanliga" labbar).
Det registreras ungefär lika många av vardera typen, sen finns det ett mindre antal som kan sägas vara ett mellanting, "dual purpose".
Jaktlabbar är arbetsmaskiner ut i klospetsarna, de funkar även med ett lugnare liv men jag tycker inte att det är rätt mot hunden - för att verkligen komma till sin rätt behöver de få jobba, helst med jakt eller åtminstone apportering.
Möjligen skulle man kunna hitta en hund som av någon anledning inte funkar för jakt, min tik är en sån.
En del jaktlabbar kan vara ganska stressade och ha problem med tillgängligheten vilket givetvis är en nackdel.
Utställningslabbarna är en helt annan typ av hund både fysiskt och mentalt. De bör få jobba de också för att komma till sin rätt men har inte alls samma behov som jakttypen.
En del showlabbar tenderar ärligt talat att vara ganska brötiga och har inte det "will to please" som annars är utmärkande för rasen.
Kanske inte blir helt rätt det heller?
Dual purpose finns det som sagt rätt få av, det är inte många uppfödare som har den inriktningen (även om de säger sig ha det som avelsmål).
En kennel som utmärker sig där är Kustmarkens i Västra Götaland. De riktar in sig på att ta fram ledarhundar och säljer väldigt få till vanliga privatpersoner men man kan ju kika på vilka linjer de använder i aveln. Möjligen omplacerar de även lite äldre hundar som inte blivit godkända som ledarhundar?
Lite tankar från mig i alla fall men det är förstås mina personliga åsikter och erfarenheter.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com