Annons:
Etikettlabrador-retriever
Läst 64 ggr
Cola&Bacardi
9/27/22, 8:07 AM

Hur åstadkomma lugnare hälsningsrutiner?

Hej!

Jag har en labrador på 1 år som jag skulle vilja få till att hälsa lite lugnare när jag får besök. Jag tar tacksamt emot era idéer!

När besökare kommer tenderar han att börja flämta, hoppa upp samtidigt som han gärna nafsar och håller i både kläder, armar och händer på besökarna. Inte speciellt trevligt! :(

Om besökarna böjer sig ner (för att han inte ska hoppa) och sträcker fram händerna för att tex klappa vill han desperat använda munnen och liksom ålar i luften för att fånga deras händer i munnen. Det hjälper inte i detta läge om besökarna blir sura och höjer rösten, då blir han snarare ännu mer angelägen blandat med frustration eftersom han inte verkar fattar hur han annars ska bete sig.

Det som fungerar är om jag ger honom något annat att göra, t.ex ett ben för att avleda. Kan tillägga att han i stort sett bara använder munnen på detta sätt gentemot besökare/nya personer och inte mot mig i vardagen. Det är främst detta nafsande/hållande med munnen som jag upplever som problematiskt, om det bara var hoppanden som var problemet tror jag att jag hade haft enklare att lösa det…

Jag tolkar det som att han helt enkelt blir ALLDELES för glad när besökare kommer och att han helt då tappar sin impulskontroll och liksom försöker på alla sätt och vis att interagera med besökaren ifråga, dessvärre på helt oönskade sätt. Jag tänker att jag nog ska börja helt på ruta 1 gällande besökare och inte låta honom hälsa alls innan han är lugn?

Jag försökte att testa en sådan metod idag när jag fick besök. Det första jag gjorde var att jag satte på honom koppel och knöt fast honom så att han inte skulle nå fram till besökaren ifråga. Sen bad jag besökaren komma in men att helt ignorera honom. Besökaren ombads sedan passera honom några gånger (utom räckhåll) medan jag belönade när han uppvisade lugna beteenden t.ex att sitta ner. Sedan kunde besökaren gå fram närmare honom (men backade utom räckhåll om han hoppade). Till slut lyckades vi även få honom att hälsa på besökaren genom att pressa nosen mot besökarens handflata (inlärt trick sedan innan), utan då vare sig att han använde munnen eller hoppade upp.

När jag upplevde att han var lugn kopplade jag lös honom, men det är där det fortfarande finns utmaningar. Även om han är lugnare efter ett tag så har han fortfarande svårt när besökaren sträcker fram händerna och vill klappa. Detta tycks trigga honom att använda munnen. Är det så enkelt att jag helt enkelt ska be mina besökare att inte klappa utan istället tex sitta med armarna i kors? Annan lösning? Kan spontant säga att han är en hund som helt enkelt är lite för ung och upptagen med annat för att så mycket bry sig för klappar och kel i vanliga fall. Så är inte säkert att han uppfattar deras framsträckta händer som inbjudan till kel/mys då detta är något han inte värderar så högt i vanliga fall (och speciellt inte när han är över-exalterad)

Kan tillägga att han är väldigt matmotiverad och lyssnar bra sitt, ligg osv. Skulle tro att detta gäller även om besökaren skulle be om sådana kommandon, även om jag inte testat. Kanske skulle det vara ett alternativ för mina besökare att interagera med honom när han närmar sig dom?

Eller ska jag försöka åstadkomma ett träningstillfälle där vi övar på att han ska stå stilla när besökare klappar, t.ex med hjälp av att jag är med och klickar när han står stilla (och har munnen stängd)?

Hur tänker ni?

(Ursäkta om texten ovan upplevs som förvirrande, vill bara ge en sån tydlig bild av situationen som möjligt)

Mvh Linnea 

Annons:
Herveaux
9/27/22, 1:44 PM
#1

Det där låter som klassik retriever att vilja hålla saker i munnen när de blir exalterade. 😀 …eller ptja, klassisk apportör kanske jag ska säga. Träffar dagligen en pudel som är precis likadan och vill hålla handen i munnen när han hälsar.

Har du provat att be besökaren att ge honom något att bära i munnen? Tex en vante eller liknande mjukt och "bitvänligt" som inte är ätbart eller hans leksaker?

När jag jobbade på hunddagis hade vi en labbe-tjej och en flat-pojk som låter precis som din hund när ägaren kom för att hämta. Då fick de just en vante respektive sitt koppel att bära på så att deras inre apportör fick något att pyssla med. Då hade de mycket lättare för att sansa sig trots att lyckan var total.

Överlag tycker jag det är enklare att lära hunden vad man vill att den ska göra istället för att säga "gör inte si, gör inte så".
Istället för att säga "Nej, inte hoppa, nej, inte nafsa!" så blir det "Här, ta vanten i munnen och så får du klappar när alla tassarna är på golvet. Hoppar du vänder jag ryggen till och är skittråkig."


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

SigneSan
6/16/23, 2:39 PM
#2

Härligt med en så glad Labrador! Jag tolkar det också som att han bara är en väldigt glad hund, våran var precis likadan i den åldern. För vår del gällde platsträning (har inget bättre ord för det), alltså att så fort det kom gäster var hon tvungen att ligga på sin filt tills att hon lugnat sig (tog mycket träning att få henne att ligga kvar när det fanns något så frestande som gäster, ibland fick någon i familjen helt enkelt sitta med henne tills hon lugnat sig). Nu när hon har blivit lite äldre (2 år) kan hon relativt lugnt hälsa på gäster och sedan gå och lägga sig. Hon är fortfarande tokglad, men lite lugnare. :)
Vi hade också problem med att hon nafsade efter allt hon kunde få tag i, enda lösningen vi såg då var att helt enkelt ha en leksak i hallen hon fick bära på. Nu tar hon eget initiativ och hämtar oftast en leksak etc själv och går och visar för gäster.
Mycket blir oftast lättare med tiden, tråkigt svar men det är i många fall så!

Hoppas att detta hjälpte på något vis!

Upp till toppen
Annons: