Annons:
Etikettnova-scotia-duck-tolling-retriever
Läst 3452 ggr
supernatural
2018-12-12 14:09

Tollare eller jaktlabrador - för arbete

Hej! Jag ska skaffa valp nästa år, och efter mycket sållande har jag minskat ned alternativen till två raser; jaktlabrador eller tollare. Raser som kelpie, cattledog och aussie har varit på listan men har nu bestämt mig för retriever iallafall. Ska tävla i agility, lydnad och jaktprov, samt använda hunden i praktisk jakt i framtiden. Det jag funderar mest på är väl mentaliteten och sjukdomar. Jaktlabrador känns lite "säkrare" i och med att de ska vara väldigt vänliga och snälla mot alla. Tollare är lite mer "wild card". Jag har studerat alla potentiella kennlar och deras hundar och kollat mentaltest osv, men ändå. Samtidigt gillar jag att tollaren är lite mindre, det är en bra storlek för mig. Vad säger ni? Varför ska man "inte" ta en tollare, eller varför SKA man ha en tollare framför jaktlabbe?

❤️ - Med kärlek, utan våld - Hjärta

Annons:
Lona
2018-12-12 16:51
#1

Ett kort och rakt svar: ska du ha hunden till jakt, köp en jaktlabbe. 

För att utveckla svaret lite så är jaktlabbarna outstanding när det gäller retrieverjakt och tollarna hamnar ärligt talat rätt långt ner på den listan. Avlar man inte väldigt selektivt på just jakt- och apporteringsegenskaperna så tappar hundarna snabbt vissa bitar som är självklara i ett bra avelsresultat.
Mig veterligen finns det ingen tollaruppfödare som verkligen satsar på jakthundar och jag har faktiskt inte träffat en enda tollare som varit klockren på jakt.
Jakt (och vallning) har en extra aspekt i det hela; av rent djuretiska skäl måste man ha en kompetent och duglig hund. Viltet ska in snabbt och effektivt, det finns inte utrymme för slarv på en jakt.

Men…ska du ha hunden till annat också så kommer det in lite fler aspekter. 
En jaktlabbe har definitivt kapacitet för de flesta grenar på elitnivå och är för det mesta betydligt mer lättkörd än en tollare. Dock kan det krocka lite med jakten. Hundarna ska vara i så totalt olika "mode" på jakt respektive andra grenar så det kan vara svårt att kombinera om man vill ha toppresultat inom båda inriktningarna.
(I lydnad och agility ska hunden vara väldigt taggad och göra ett snabbt och "flashigt" jobb, på jakten skall hunden ha ett slags lugn uppmärksamhet och orka hela dagen. Den skall inte alls vara lika uppskruvad utan snarare verka lite "tilltryckt" även om den givetvis inte är det.)

Jaktlabbar har en nackdel när det gäller andra aspekter än jakt; det är inte helt ovanligt att de är socialt osäkra. Tyvärr är det få uppfödare som gör MH eller BPH, de nöjer sig med utvärdering av jaktegenskaperna. En bra jakthund är en bra hund, punkt.
Det där gör att osäkerhet och rädslor kan döljas bakom hundens stora jaktlust, när det väl är jakt trycks rädslorna undan för att poppa upp i vardagen och i andra sammanhang.
Det är inte svårt att hitta en trygg och säker jaktlabbe, men man ska inte ta det som självklart.

Tollarna däremot kan vara rätt knepiga överlag. De har inte den typiska "go' och gla'-mentaliteten som man förknippar med retrievers och de flesta jag känner med tollare (som kommer från arbetsinriktade kennlar) har någon slags problem med stress, skärpa, otillgänglighet eller rent allmänt i samarbetet.
Det finns fler tollarkennlar än jaktlabbekennlar som gör MH mm.
Vill man ha ett säkert men kanske lite tråkigt kort - jaktlabbe. 
Vill man ha mer av en utmaning och, faktiskt, omväxling - tollare.

Hälsomässigt ligger jaktlabbarna bättre till än showlabbarna, tex är ledstatistiken bättre. Det är väl helt enkelt så att de flesta jaktlabbeuppfödare verkligen satsar på sin avel medan en del av showlabbeuppfödarna är lite "blaha".
En svaghet som inte finns i register (som tex led- och ögonresultat) är att labbar har vissa problem med artros, särskilt i tårna. Spondylos är inte helt ovanligt när de börjar komma upp i åren.

Å andra sidan upplever jag tollarna som betydligt sjukare rent allmänt. Diverse immunrelaterade sjukdomar, allergier, magproblem och så vidare. Sånt där "luddigt" som är svårt att få grepp om när det gäller olika linjer och kennlar.

Storleken, då. Jaktlabbar är rätt ojämna exteriört, i synnerhet hanarna tycker jag kan variera en hel del i storlek. Vår största är rätt rejäl och väger strax över 30 kg när det inte är jaktsäsong, den minste väger ungefär 25. Däremot är de absolut inte klumpiga eller "drulliga", även de större är smidiga, snabba och funktionella.
Min tik ligger på 22 kg och är rätt normalstor skulle jag tippa. 

Tollare är ju mer jämna storleksmässigt och kan även ha en fördel på agilitybanorna, men om den nättare exteriören är ditt främsta skäl att eventuellt välja tollare så skulle jag värdera andra egenskaper mer.

Jisses, en hel uppsats som vanligt!😃
Ska väl tillägga att jag alltså har en jaktlabbe själv (och lever med ytterligare ett gäng) och föredrar dem men jag har försökt att vara relativt opartisk och inte bara lagt in mina egna värderingar utan även de som jag stöter på bland retrieverfolk.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Lona
2018-12-12 21:50
#2

Förresten, du får nog fler svar inne på Hundar.ifokus 🙂


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

supernatural
2018-12-13 10:24
#3

#1 Tack för svar! Ska ta och publicera i hundar.ifokus också då. Huvudfokus kommer ju inte vara praktisk jakt, utan det kommer vara lydnad/agility osv. Då kanske tollare passar bättre? Det där med sociala rädslor vill jag verkligen inte ha… min förra hund hade det… Men jag trodde labrador var det "säkra kortet" när det kommer till rädslor/osäkerhet? Intressant. Som du säger har jag också uppfattat tollare som generellt lite sjukare, på grund av ganska få stamhundar som rasen är byggd på. Labradorer har ju fler individer i grunden, som jag uppfattat det.

❤️ - Med kärlek, utan våld - Hjärta

Fresco
2018-12-26 14:48
#4

Jag har tollare, är inne på min tredje. Den jag har nu är en apportör ut i fingerspetsarna med ett härligt driv. Jag håller inte med om kritiken om tollare, men man skall minnas att dem är inte som de andra retrieverna, nej. Dem är oftast känsligare och mer krävande av sina förare. De kräver utmaningar och varierat arbete för att prestera en del, medan andra, som min nuvarande kan göra 10 linjetag om jag ber honom om det. Jag srr det dock inte som en nackdel, alla mina tollare har jobbat med mig, när jag erbjudit det dem önskar. Om du vill ha en hund med jakt finns det en hel del bra kennlar som fokuserar på det. Det viktiga där är att se till föräldrarna, tyvärr är det många som ej avlar på jaktegenskaper, vilket drar rasen i smutsen. Vi befarar att de snart kommer vara uppdelade som många andra retrievers. Men, det finns många fina tollare som är perfekta på både jaktprov och praktisk jakt. Tollarna har ju även en egen provform, tolling jaktprov. Det skiljer sig en del från övriga prov, men det kanske du redan vet? Det finns en del sjukdomar i rasen, men bra uppfödare belyser detta. De som inte gör det sticket huvudet i sanden, dem skulle jag akta mig för. Om du vill ha en kompis som ställer upp på allt, är tollaren en ras för dig. Det är dock en mjuk ras där man ofta tar miste för vekhet, som jag förespråkar att du tränar med mjuka metoder. Jag har sett individer med stress i sig, men det är en del avel och en del förare skulle jag säga. Samma där, se till föräldrarna vid val av kennel. Samma med sociala rädslor, beror mycket på vart ifrån hunden är, enligt min uppfattning. Mina har aldrig visat tecken på sociala rädslor eller stress. Den ena tollaren jag ägde var stressad när den kom till mig pga. Understimulans, men det är en annan form av stress som hotades rätt fort. Hör gärna av dig om du vill bolla kennlar!

Upp till toppen
Annons: