Annons:
Etikettraserna
Läst 14224 ggr
AnneN
2/12/09, 4:41 PM

Labrador Retriever

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Labrador även kallad "Labbe" är en underbart glad och trevlig hund som passar så väl som familje hund, jaktkompis så väl som narkotika hund eller blindledarhund. En riktig all round hund med andra ord.

Rasens historia

Labradorens historia är ett litet mysterium, det finns två olika teorier som båda mynnar ut i en tredje.  På 1500-1600-talen fanns det en populär hund i England som kallades S:t Huberts dog. Denna hund hade flera användningsområden och hade svart, kraftig päls. Man tror att denna hund följt med fiskebåtar till Newfoundland och att labradoren har uppstått genom den.

Den 2:a teorin är Cane di Castro Laboreiro-teorin som går ut på att man har hittat en bild på en typisk gul labrador med rastypisk päls och svans. Castro Laboreiro var en portugisisk by och man tror att hunden har kommit över till Newfoundland tillsammans med sjömän.

Dessa två teorier mynnar då ut i denna tredje. Man är ganska säker på att labradorerna fanns på Labradorhalvön redan i slutet av 1700-talet. I början av 1800-talet fanns det två hundtyper där som beskrivs som "den stora newfoundlandhunden" och "den lilla newfoundlandhunden". Man tror att "den stora newfoundlandhunden" är stamfader till dagens Newfoundland och "den lilla newfoundlandhunden" stamfader till dagens Labradorer. Den "lilla newfoundlandhunden" beskrivs som "i allmänhet svart, inte större än en pointer, tunna bben, kort strävt hår, bär inte sin svans så högt som den större hunden, är en mycket snabb löpare, simmare och fighter".

Den lilla newfoundländaren var lättlärd och den var till stor hjälp för fiskare i området. Den var även en duktig apportör av fågel och kunde även med fördel användas som draghund.

En annan viktig uppgift var att hoppa i det kalla havet för att hämta iland repändar som där togs emot för att ankra båtar. Klimatet krävde att hundarna hade päls som klarade kyla och snö, så kallad dubbel päls. Dubbel päls består av en något ullig underpäls och något grövre täckhår. Denna pälstyp är än idag ett måste på en labrador. Ett annat kännetecken var och är ännu den utterlika svansen som i vattenarbete används som ett effektivt roder. Simhud mellan tårna är ett annat kännetecken för labben.

På Newfoundland blev labradoren kallad "shortcoated S:t Johns dog" efter en hamnstad. Fiskare som åkte över till England fick en liten extra inkomst genom att ta med sig dessa hundar och sälja till markägare som ville ha en bra jakthund. Det var i England som hunden snart kom att kallas för Labrador.
Man korsade in curly- och flatcoated retriever och senare även setter och pointer. Labradoren blev godkänd som ras i England 1903.
I slutet av 1800-talet kom de första labradorerna till Sverige och den första som det talades om i officiella sammanhang var den svarta hanen Major som visades på en SKK-utställning 1897. Labradoren var länge en ras som man bara sporadiskt såg på gator och torg, fram tills 1970-talet då det blev en rasexplosion.

Labradoren från då till nu

Nell1856.jpg
Nell 1856     

Avon1885.jpg
Avon 1885

Bolo1915.jpg
Bolo 1915 

shamrock_acres_light_brigade1973.jpg
Shamrock acres light brigade 1973

pete_win_fortstueben_1997.jpg 
Pete win fortstueben 1997 

talbot_winner07.jpg
Talbot winner 2007

Rasstandard

Ursprungsland: Storbritannien

Användningsområde: Apporterande fågelhund

FCI-klassifikation: Grupp 8, sektion 1. Med arbetsprov

Ändamål: Labradorens huvudsakliga uppgift är att vid fågel- och småviltjakt arbeta efter skott, då främst som apportör. Stor arbetslust, styrka och spänst i kombination med god följsamhet gör den väl lämpad för sina arbetsuppgifter.
Helhetsintryck: Labradoren är starkt byggd, kompakt, mycket rörlig, har bred skalle, bred och djup bröstkorg, brett och starkt ländparti och bakställ. Labradoren är mycket rörlig, har utmärkt luktsinne, är en god apportör och har passion för vatten.

Uppförande/karraktär: Rasen är intelligent och följsam med en stark vilja att vara till lags. Labben är godmodig, entusiastisk och vänlig utan spår av aggressivitet eller blyghet. Labben är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare.

Huvud: Huvudet ska vara välmejslat utan köttiga kinder.
Skallparti: Skallen ska vara bred.
Stop: Stopet ska vara markerat.
Nostryffel: Nostryffeln ska vara bred med väl utvecklade näsborrar.
Nosparti: Nospartiet ska vara kraftfullt, aldrig snipigt.
Käkar/Tänder: Käkarna ska vara medellånga och starka med starka tänder och perfekt, regelbundet och komplett saxbett.
Ögon: Ögonen ska vara medelstora, bruna eller hasselnötsbruna. Uttrycket ska vara intelligent och vänligt.
Öron: Öronen ska vara ansatta tämligen långt bak på skallen och de ska bäras hängande tätt intill kinderna. De får inte vara stora och tunga.

Hals: Halsen ska vara torr, stark och kraftig.

Kropp:

Rygglinje: Rygglinjen ska vara plan.
Ländparti: Ländpartiet ska vara brett, kort och kraftigt.
Bröstkorg: Bröstkorgen ska ha god bredd och gott djup med väl välvda, tunnformade revben.
Svans: Svansen som är ett kännetecken för rasen ska vara mycket tjock vid ansättningen och smalna gradvis mot spetsen. Den ska vara medellång utan fana men täckt runt om med kort, tjock, tät päls vilken ger svansen ett rundat utseende, sk uttersvans. Svansen får bäras glatt men aldrig ringlad över ryggen.

Extremiteter:

Framställ: Frambenen ska ha god benstomme och vara raka från armbågarna till tassarna såväl från sidan som sett framifrån.
Skulderblad: Skulderbladen ska vara långa och sluttande.
Framtassar: Tassarna ska vara runda och kompakta med väl välvda tår och välutvecklade trampdynor.

Bakställ: Bakstället ska vara välutvecklat, korset får inte slutta mot svansen.
Knäled: Knälederna ska vara välvinklade.
Has: Hasorna ska vara lågt ansatta. Kohasighet är absolut inte önskvärt.
Baktassar: Tassarna ska vara runda och kompakta med väl välvda tår och välutvecklade trampdynor.

Rörelser: Rörelserna ska vara fria och tillräckligt marktäckande. De ska vara regelbundna och parallella fram och bak.

Päls:

Pälsstruktur: Pälsen är ett speciellt särdrag för rasen. Den ska vara kort och tåt utan vågor eller fransar och kännas jämförelsevis hård vid beröring samt ha vattenavvisande underull.
Färg: Enfärgat svart, gul eller leverbrun. Gult får variera från ljust gräddfärgat till rävrött. En liten vit fläck på bringan är tillåtet.

Mankhöjd:

Hanar: Idealmankhöjd för hanar är 56-57cm
Tikar: Idealmankhöjd för tikar är 55-56cm

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.

Nota bene: Hund får inte prisbelönas om den är aggressiv, extremt skygg
eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Båda testiklarna måste vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Allmänt

Eagles första vinter i Sverige.jpgLabradoren har ett ljuvligt temperament, den är glad och blir lycklig av att vara sin förare till lags. Den är mycket omtyckt just på grund av sitt vänliga sinnelag och sin stora dresserbarhet.

Det är en jakthund - en apporterande fågelhund - som arbetar efter skottet, genom att lokalisera och bärga det vilt som blivit skjutet.

Labradoren är även en välkänd vattenälskare och en mycket duktig simmare.

Det är en aktiv ras som älskar sällskap, men måste sysselsättas på ett meningsfullt sätt för att må bra.

Labben är en riktig all-round hund som gjort stora framgångar som t.ex. blindledar- och narkotikahundar.

Köpa valp

Milou 4.jpgDet första du bör bestämma är vad du tänker använda din labbe till. Olika uppfödare har olika målsättningar, vissa är främst inriktade på exteriör, medan andra främst på jaktegenskaper, det finns även uppfödare som lägger lika stor vikt på exteriören som på jaktegenskaperna.

Att hitta en uppfödare du känner förtroende för är viktigt. Du ska även se till att uppfödaren följer de krav som hälsoprogrammen för rasen ställer. 

Källa: http://www.labradorklubben.se/
"Allmänt" och "Köpa valp" är skrivet av Sara/Eros.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Annons:
Cerrolyn
2/13/09, 1:09 AM
#1

Som hunden på bilden från 1915 tycker jag de ska se ut…

**MVH Cerrolyn

AnneN
2/13/09, 1:24 AM
#2

#1 jag kan faktiskt inte annat än hålla med dig om det Glad

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Margareta
2/17/09, 7:31 PM
#3

Min mans labbe är ledarhund och kommer från Prag i Tjeckien. Han är en mer klassisk labbe än dem man oftast ser i Sverige.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

AnneN
2/17/09, 8:20 PM
#4

#3 jag har förstått att labbar fungerar bra som ledarhund/assistanshund för de enda blindledarhundar jag sett ute på stan har varit just labradorer. Glad

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Margareta
2/17/09, 9:32 PM
#5

Det fanns åtminstone medan hundskolan i Sollefteå fungerade som förr en hel del schäfrar. Idag förekommer nog mest labbar men också Kungspudel.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Upp till toppen
Annons: