Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

- Chesapeake bay retriever - Curly coated retriever - Flatcoated retriever - Golden retriever - Labrador retriever - Nova scotia duck tolling retriever Allmänt Avel Bok- och filmtips Efterlysning Foder Foton God morgon / God middag / Go´ kväll Grattis! Hundar säljes/omplaceras Hundtillbehör säljes Jakt Media OT - Off Topic Om sajten och iFokus Presentationer R.I.P Hundar vi minns Sjukdomar Spår Sök Träning Tävling Undersökningar Utställning
- Flatcoated retriever

Nervös valpköpare

2016-02-24 09:58 #0 av: Fluffinen

Jag ska på fredag åka och kolla in två olika kullar av flatcoated retriver, och jag känner mig jätte nervös.

Samma tid förra året åkte jag och kollade på min första valp, en rottweiler, tyvärr var han med om en olycka i november och omkom.. Efter att ha jobbat så mycket med honom har jag och sambon börjat känna oss rastlösa utan vovve här hemma och vi tänkte ta på oss ansvaret att skaffa en till valp, den här gången ville vi prova en annan mindre ras.

Jag har tidigare sam-ägt en golden retriver med familjen som jag har växt upp med och känner ju till rasen väldigt väl och känner att de är en retriver vi vill ha.Vi har ju läst på nu i någon månad om specifikt flatcoated retriver och tänkte höra om någon har märkt någon stor skillnad mellan golden och flatcoated? 

Vår första valp kom från jätte dåliga uppfödare upptäckte vi i efterhand. Detta vill vi undvika och min nervositet grundar sig i att vi valde fel uppfödare första gången. Vi kunde inte se några fel när vi var där, vi fick träffa båda föräldrarna och dem var jätte snälla och trevliga vi fick läsa av stamtavlor och släktforska lite o allt verkade bra, likaså verkade det med uppfödarna, i efterhand fick vi reda på att de var fler köpare som fått liknande problem med deras valpar.
 Jag tänkte då fråga om de finns några kännetecken som ni tycker vi ska vara extra uppmärksamma på när de kommer till uppfödarna, saker som man ska fråga eller så? Finns det något extra viktigt att ha bra koll på när de kommer till retriver raser och kanske mer specifikt flatcoated retriver?

Trotts detta känns de jätte kul att få träffa valpar igen och ser verkligen fram emot att få träna med en hund igen! Men vill vara mer försiktig denna gång bara... Hoppas någon vill hjälpa mig och sambon med våra frågor.

Anmäl
2016-02-24 10:11 #1 av: [Anata]

Kolla hur länga dom har avlar och hur länge dom har ägt hundar i sitt liv. Fråga gärna om dom tidigare valpar från mamman och pappan. Behöver inte vara valpar av dom tillsammans utan alla valparna mamman har haft och alla som pappan har som avkommor. Om du känner dig lite så  ändå. Be om att få se deras skk papper. Alltså om dom är godkända skk kennlar. 

Hade de varit jag hade jag begärt röntgen och ögon lyssning. Asså papper och utlåtande så att föräldrarna är godkända för avel. Är de yngra hundar 2-3 år hade jag även kollar om MH-test är utförd om inte så varför.

Jag förlorade mina hundar i måndags och kommer kolla extra noga längre fram. Så nu har jag bara sagt vad jag kommer kolla upp nästa gång jag ens kommer lusta i hundvärden!

Lycka till Hjärta

Anmäl
2016-02-24 10:13 #2 av: VildaVittra

"Finns det något extra viktigt att ha bra koll på när de kommer till retriver raser och kanske mer specifikt flatcoated retriver?"

50 % av flattarna drabbas av cancer, det är väldigt tråkigt, för det är annars en trevlig ras. 

Vad hjälper det mig om jag hatar dig? Det rör dig inte i ryggen – men jag mår dåligt. Så, medvetet eller omedvetet så gör jag inte det.- Hédi Fried, överlevande från Auschwitz

Anmäl
2016-02-24 11:06 #3 av: Fluffinen

#1 Ja jag har ju kunnat kolla stamtavlor åtminstone och där ser de bra ut än så länge vad jag kan se, men de är bra att du påpekar att man fysiskt ska få se papperna så man inte blir lurad på så vis, tack!
Beklagar sorgen, det är tufft när dem lämnar en Hjärta

#2 Jo det har jag fått läsa en del om, jag hade tänkt höra med dem hur vanligt det varit hos dem över lag, det är ju en av anledningarna jag funderar på annan ras men samtidigt har jag ju fallit ordentligt för den.. 

Anmäl
2016-02-27 10:02 #4 av: tulinia

#0 grattis till valet av världens bästa ras! 
Våran lilla kille har hunnit bli 19 veckor (HJÄLP! vad tiden går fort) och han har redan drivit mig till vansinne och fått mitt hjärta att smälta om vartannat. 
Vi har aldrig skrattat så mycket här hemma sen vi fick hem honom.

När jag skulle välja uppfödare så ville jag veta om uppfödaren var "vettig" helt enkelt. Hur såg uppfödaren på det här med hund, vilken mat, avel, utställningar, träning, andra raser, vilken filosofi, vad uppfödaren ville ha ut av sina valpköpare.
I just flatten så skulle jag nog undvika uppfödare som skryter om hur bra det går på uppfödningar men inte pratar någonting om hur det går på apporterings sidan, eller på jaktprov. 
Hur är lydnaden?
Det visar ganska tydligt på hur mycket uppfödaren har jobbat med sina hundar, och vilken "linje" uppfödaren har valt att avla på. Utställning eller arbete?
Prata även med din uppfödare om just cancer. Hur många hundar har uppfödaren förlorat i den här sjukdomen?

På vilket sätt håller uppfödaren kontakt med sina valpköpare? Blir det några valpträffar, träningsträffar?

Hur bor uppfödaren, hur har uppfödaren sina hundar/valpar. Vad får valparna göra under sin första tid? 

Det var lite saker som jag tittade på, sen är det viktigt att  personkemin klaffar mellan dig och din uppfödare.

Lycka till och berätta hur det går!

Anmäl
2016-02-29 12:35 #5 av: Fluffinen

Tack för tipsen, de hjälpte verkligen och slutade med att vi hälsade på en till person som inte hade en kennel utan  som fått en olyckskull och de var där vi klickade bäst med uppfödaren och framförallt fick mest information och träffa föräldrarna osv. Det kändes som vår uppfödare och nu har vi tingat en hane som ska få heta Nalle Skrattar

 Den första kenneln vi besökte klickade inte personkemin alls, jag kände mig snarare olustig o fick knappt njuta av att träffa valparna innan hen började stampa i hallen o ville att vi skulle åka. Vet inte om hen haft en dålig dag eller så men vi sa hejdå och kände att nej inte där.

När vi kom till den andra kenneln så kändes det mycket bättre direkt, vi fick se papper och allt verkade jätte bra, men de hade bara en valp kvar som inte var tingad och vi hälsade på den tiken men det var som om vi inte riktigt klickade utan de var en av de andra valparna som kom till oss och var "vår hund" eller vad man ska säga. Magkännslan sa att de här kanske inte blir lika roligt som jag trodde.

Vi kollade då upp andra uppfödare som inte hade en kennel bara för att se om vi kanske klickar med någon där och då hittade vi en person som blivit överaskad med valpar och först var vi osäkra men tänkte det kan ju inte skada att ta kontakt och hälsa på. Efter massa frågor så åkte vi och hälsade på och kände att de är här vår valp finns. En jätte duktig uppfödare trotts kullen var oönskad och de funderat på abort så har de gjort jätte bra jobb o vi får helatiden se deras utveckling på facebook där de lägger upp bilder o videos varje dag och de kändes så rätt.

Jag och sambon pratade om hur vi upplevde denna uppfödare och dem vi tidigare träffat och framförallt dem som vi hämtade rottweilern från och sa att stämningen var helt olika och man kände att de var stor skillnad på miljön och hur tillmötesgående alla hade varit, att de kändes som de verkligen bryr sig om hundarna och inte bara är intresserad av pengarna. De som kändes bäst var väll att vi får se en sorts dokumentation om valparna och  föräldrarna, de har väll varit de mest betryggande i de hela. Cancerfrågan var ju lite svårare att ta upp dock men vi känner att vi har hittat rätt och då får de bli en liten chansning och så hoppas vi på det bästa. Psyket var viktigare och höfterna var kollade och var ok så där känns de ju bra.  Pappan har lite golden retriver i sig så kanske minskar de risken någon % för canser då det inte är välkänt i den rasen men de är kanske att hoppas på förmycket.

Nu Längtar vi enormt efter våran valp som vi får hämta till påsken och vi har redan beställt hem allt den kommer behöva så vi är redo här hemma, nu är de bara valpen vi väntar på!(videor och bilder som vi får se varje dag hjälper lite)Hjärta 

Anmäl
2016-02-29 13:12 #6 av: VildaVittra

"Cancerfrågan var ju lite svårare att ta upp dock men vi känner att vi har hittat rätt och då får de bli en liten chansning och så hoppas vi på det bästa. Psyket var viktigare och höfterna var kollade och var ok så där känns de ju bra.  Pappan har lite golden retriver i sig så kanske minskar de risken någon % för canser då det inte är välkänt i den rasen men de är kanske att hoppas på förmycket. "

Det är just via utavel som man bekämpar sådana problem inom rasen, så visst finns det en matematisk möjlighet att risken är mindre, men inga garantier.

Grattis till valpen. Glad

Vad hjälper det mig om jag hatar dig? Det rör dig inte i ryggen – men jag mår dåligt. Så, medvetet eller omedvetet så gör jag inte det.- Hédi Fried, överlevande från Auschwitz

Anmäl
2016-02-29 15:52 #7 av: tulinia

#5 Det är tur att det finns fler än en uppfödare!
Jag kontaktade också några stycken innan jag kände att jag hittade rätt. Ibland blev man lite mörkrädd ><

stort grattis till att ha hittat rätt, och stort grattis till er blivande valp!
Hoppas att vi får se många härliga bilder framöver :)

Anmäl
2016-02-29 16:11 #8 av: Fluffinen

#6 Ja jag är inte helt hundra på hur genetiken fungerar men tänkte att rent logiskt borde det ju minska, men som du säger, är ju inga garantier. 

#7 Jo precis! Den första uppfödaren kändes precis som de med vår första hund, de var mer intresserade i pengar än att egentligen bry sig om hundarna när man börjarde fråga om vissa saker.. Kändes inte alls kul.

Jag får lägga upp lite bilder när vi hämtat hem honom, de bodde ju bara 7 mil ifrån  så vi lär nog hälsa på någon gång innan valpen får flytta bara för jag inte kan hålla mig från dem småHjärta
Här är några bilder från sist vi var där, de var lite mer än 3 veckor gammla när vi kom och hälsade på, den valpen som jag håller i är våran valp NalleHjärta

Anmäl
2016-03-01 07:34 #9 av: tulinia

#8 ohh va underbara små fluffbollar Hjärta
Om jag inte hade haft ett monster här hemma hade jag nästan blivit valpsjuk ;)
Härligt att de bor så nära, jag hade min uppfödare 30 mil bort ^^

Anmäl
2016-03-13 02:25 #10 av: vallhund

Bäst jag inte säger vad jag tycker om planerad blandrasavel.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2016-03-13 09:56 #11 av: Lonaa

#10, Den var väl inte planerad? Fast du kanske räknar "tjuvparning utan abort" som planerad iofs?

Anmäl
2016-03-13 15:37 #12 av: Fluffinen

#10 Som Lonaa sa, de var inte planerad avel utan en olycka som skett när tikens ägare var på resa och blivit placerad hos familjen, de hade då en hane redan och olyckan var framme. De som har valparna är inte förtjusta i situationen därmed de tänkte göra abort men efter de läst på mer tyckte dem att de var för stor risk för tiken och beslöt att de fick bli valpar ändå.
 Är man där och pratar med uppfödaren eller vad man nu ska kalla det så får man en mycket bättre och klarare bild över det hela och man ser verkligen att de inte var en planerad avel, 

Anmäl
2016-03-13 17:29 #13 av: vallhund

Dräktighet o valpning utgör en större risk för tiken än en abort/kastrering.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2016-03-13 17:35 #14 av: Lonaa

Rent generellt - säger inte att det är så i detta fallet - är det dessutom relativt ofta som "hoppsan en tjuvparning-kullarna" är planerade, men det låter bättre och mer behjärtansvärt inför valpköparna när man säger att det var en "olycka".
Är föräldrarna förresten friröntgade och ögonlysta (be i så fall att få se papper på detta)? Annars skulle jag faktiskt avstå, trots att ni redan tingat valpen och är förtjust i både den, föräldrarna och uppfödarna.
Jag har själv gått på en nit vid valpköp trots att jag var grundlig, gå inte på en till när ni redan har en i bagaget Hjärta.

Anmäl
2016-03-13 23:14 #15 av: Fluffinen

#13 Nu vet jag inte hur långt gången tiken var innan de upptäckte att hon var med valpar, men tror det hade något med saken att göra och att de visste då att de var så många valpar efter de varit på ultraljud. Jag vet att hon pratade med veterinär om detta så jag litar på hennes omdöme då hon inte ville ha en kull, dessutom stor kull på 13 valpar. Men ja, du får ju ha dina åsikter om saken det är ju helt okej, vi har ju bestämt oss och jag har förtroende för uppfödaren, vilket jag inte fick från andra kennlar jag besökte, så saken spelar kanske ingen roll egentligen. Det är moralfråga som all förhåller sig olika till och det är okej Glad

#14 Jo, jag har ju varit med om detta redan när vi skaffade våran rottweiler som tyvärr blev nitlott för våran del, så vi var mycket försiktigare denna gång med uppfödaren. Jag har ju nästan frågat sönder dem om allt möjligt för att få så klar bild som möjligt över hur de tar hand om valparna, hur de sköter de vuxna och sett över hälsofrågorna. Tiken är undersökt samtidigt som de kollade ultraljud och allt såg bra ut, jag fick se pappren på det. Har även sett hennes stamtavla och kollat hur resultaten sett ut där hos hennes kullsyskon och tidigare generationer.
 Fadern har dem dock inte kollat upp, han är bara 2 år gammal så jag vet inte hur mycket de säger om förutsättningarna för valparna från hans sida. Jag är ganska säker på att om jag skulle be dem kolla honom också så skulle dem göra det, men som sagt jag vet inte hur mycket de berättar om valparnas förutsättningar när han fortfarande är så ung, de är väll så jag resonerat kring att han inte är undersökt. 
Det jag uppskattade mycket med denna kull var ju att jag kan följa en dokumentation tills att valpen kommer hem till oss, och själv fortsätta dokumentationen senare i samma grupp tillsammans med de som tagit kullsyskonen. Vi har ju en förutsättning att få livslångt stöd från de som har valparna och vi som äger valparna kan stötta varandra och hålla varandra uppdaterade vilket jag tycker är jätte skönt. 
Sen så kommer man hem till dem som har valparna nu och pratar med dem så får man som sagt en klarare bild. Det är ju en sak att läsa det jag skriver och en sak att samtala med personen och se deras livsituation. Deras lägenhet är ju inte särskillt stor men de har gjort vad dem kan för att ge valparna utrymme och får hålla på att bära upp och ner för trapporna varje dag osv. Det är sånna saker som spelar in och man upptäcker att den här kullen kan ju inte varit planerad, om den var det så har dem ju varit riktigt skickliga på ljuga och måste älska slitsamt arbete  för inga pengar alls i princip. 

Anmäl
2016-04-07 00:42 #16 av: Fluffinen

Här har vi lilla Nalle, känner absolut att de blev helt rätt för ossHjärta


Anmäl
2016-04-07 09:47 #17 av: tulinia

#16 Vilken sötnöt Kär
Är han hemma nu?

Anmäl
2016-04-07 14:43 #18 av: Fluffinen

#17 Japp de är han, har varit hos oss i 1 vecka nu Redan Förskräckt
I början var han väldigt pipig o ängslig över att ha lämnat familjen men nu har han börjat släppa loss o leker o busar som inget annat!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.