Annons:
Etikettsjukdomar
Läst 32964 ggr
TinaH
2/25/09, 8:40 AM

ÖGONSJUKDOMAR

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag tänkte presentera några av de vanligaste ögonsjukdomarna. Kanske inte alla är vanligast hos retrieverraserna, men ack så viktiga i alla fall. Det finns så mycket att skriva om hundens ögonsjukdomar, allt kan jag tyvärr inte ta upp här. Men hoppas på att Ni kan få svar på lite.

ÖGAT

Normalt pektinatligament sett genom en gonioskopilins.GLAUKOM (grön starr)

Har hunden för högt tryck i ögat så kan det vara stor risk för att dem får Glaukom, alltså grön starr.
Hos hundar brukar diagnosen glaukom sällan ställas förrän sjukdomen är långt framskriden. Hunden har mycket ont och är passiv och nedstämd. Det sjuka ögat är större än det friska. På ögonvitan syns tjocka, ringlande blodkärl. Trycket i ögat är ofta dubbelt så högt som normalt. Hornhinnan är dimmig, pupillen har slutat reagera på ljus och hunden är blind.
Snabb och resolut behandling är nödvändig för att få synen tillbaka. Vissa glaukom har ärftliga inslag. Påvisas vid en vanlig klinisk undersökning.
Sjukdomen ligger latent och hunden kan vara helt symtomfri tills sjukdomen plötsligt utvecklas vid vuxen ålder. Två vanliga typer är missbildning av pektinatligamentet och för trång avflödesvinkel. Missbildat pektinatligament förekommer hos vissa familjer av exempelvis bouvier des flandres, basset hound och flat coated retriever. Föräldrar med allvarlig PLD (Pektinatligamentdysplasi) löper större risk att få valpar med samma defekt. De hundar som utvecklar glaukom har ofta mycket omfattande PLD .

Trångvinkelglaukom

Trångvinkelglaukom uppstår när utrymmet mellan hornhinna och iris av olika skäl blir trängre än normalt. Trång vinkel ses särskilt hos amerikansk cocker spaniel, chow chow och samojedhund.

Öppenvinkelglaukom

Primärt öppenvinkelglaukom, (POAG) är den typ av glaukom som oftast drabbar människor, sällsynt hos hund men förekommer hos beagle (forskningsstammar i USA) och hos svenska gråhundar.
Dessa hundar blir blinda om de inte behandlas.

Sekundärt glaukom

Sekundärt glaukom är en följd av att någon annan, primär, process skapar oreda inuti ögat. Exempel på sådana händelser är blödning i ögat, linsluxation (förändring av linsens läge) och uveit (inflammation i regnbågshinnan).  Till raser som särskilt råkar ut för sekundärt glaukom hör vissa spaniel- och retrieverraser och små terriers.

 

ÖGONLOCKEN

Entropion

Entropion är en inrullning eller invikning av ögonlockskanten som beskrivits hos över femtio raser. Entropion kan vara enkel- eller dubbelsidig. Fyra varianter skall beskrivas här som var och en har en förkärlek för vissa typer av hundar. Några raser, men inte alla, kommer att nämnas för varje typ av entropion som exempel på utseenden som ökar risken.

 

Undre entropion

Den vanligaste typen av entropion omfattar undre ögonlocket och uppträder som en tillväxtrubbning hos unga hundar.
Inrullningen gör att pälsen på undre ögonlocket berör och irriterar bindhinnan och/eller hornhinnan. Vid lindrig undre entropion ser man att hunden kniper med ögat, är blöt på ögonlockskanten och får ökat tårflöde. Allvarligt blir det om pälsen skaver mot hornhinnan då uppstår sår och kraftig smärta tillsammans med akut eller kronisk inflammation.
Undre entropion förekommer i raser med tunn hud och djupt liggande ögon såsom storpudel, dobermann, flat coated retriever, weimaraner och irländsk setter. Även vissa hundar med bred skalle och höga kindben (rottweiler, berner sennen, chow chow, golden och labrador retriever) är predisponerade för undre entropion.

 

Övre entropion

Entropion kan även förekomma i övre ögonlocket. Vissa raser, exempelvis chow chow, blodhund och cocker spaniel, kan drabbas av detta både i unga år och som medelålders och äldre. Överdrivna hudveck och tung hud med lång och tung päls bidrar till utvecklingen av övre entropion. 

Entropion i inre ögonvrån

Hos raser med kort skalle och kort nos såsom mops, bostonterrier, shih tzu, malteser och många andra förekommer entropion i inre ögonvrån. Denna orsakas av att det vävnadsband som håller inre ögonvrån på plats är för stramt. 

Entropion i yttre ögonvrån

En mindre vanlig variant av entropion ses när den yttre (laterala) ögonvrån är inrullad. Denna entropion ger typiska fuktskador i en mörk båge i yttre ögonvrån och ibland även tårflöde med en mörk rand på kinden.
Yttre entropion ses framför allt hos hundar med mycket breda skallar, såsom doggraserna, och hanar av raserna rottweiler och labrador retriever. 

Entropion kan behandlas med operation. Metoden skräddarsys för varje hund. Entropion orsakas av olika yttre egenskaper som är rastypiska och därför tyvärr ibland betraktas som önskvärda. Några av dessa har redan nämnts. Andra predisponerande egenskaper är exempelvis en smal ögonspringa som hos bullterrier, chow chow, collie, kerry blue terrier och shetland sheepdog. Lucker och lymfatisk hud som hos vissa jätteraser, tung och lös halshud som hos basset eller lågt ansatta och tunga öron såsom hos vissa cocker spaniels ökar också risken. Djur med utvecklingsbetingad entropion bör i enlighet med kennelklubbens grundregler inte användas i avel.

Diamond eye (Diamant öga) 

Figur 2 Diamond eye hos en sanktbernhardshund (höger öga). Hunden har för långa ögonlock med ”knickar” i både övre och undre ögonlocken. Detta orsakar ektropion. Entropion syns i yttre ögonvrån (till vänster på bilden).Är en förändring som innebär att ögonlocken ser ut som ett rutertecken (figur 2). Det är en mer komplicerad anomali i ögonlocken som består av fyra olika komponenter.
Den första är att såväl övre som undre ögonlocket är för långt.
Den andra är att det finns "knickar" i ögonlockskanten.

Den tredje komponenten är att slemhinnan exponeras vid knickarna, en variant av lokal ektropion.
Den fjärde är att det i yttre ögonvrån finns ett sådant överskott av ögonlock att vävnaden, för att kunna ta vägen någonstans, rullas in så att det uppstår entropion i yttre ögonvrån. 
Bland raser som drabbas av diamond eye ses exempelvis clumber spaniel, sanktbernhardshund, newfoundlandshund och flera andra jätteraser.

Ektropion kan behandlas med operation. Metoden skräddarsys för varje hund. Diamond eye följer inte en enkel arvsgång. I aveln bör man tänka på att förändringen av ögonlocket följer med en viss "typ". Risken minskar om man avlar på hundar med ett slätare, torrare och mindre nedtyngt ansikte.

PRA

PRA är ett samlingsnamn för en typ av likartade, ärftliga ögonsjukdomar som drabbar ett flertal raser. Förkortningen står för Progressiv, vilket betyder att sjukdomen gradvis utvecklas och symtomen ökar efter hand. Retinal betyder ögats näthinna och Atrofi betyder förtvining, då blodådrorna i näthinnan förtunnas så att näthinnans funktion gradvis försämras för att slutligen helt förtvina. Hos hundar med PRA sker alltså en successiv förtvining av näthinnan och dess synceller tills hunden slutligen blir helt blind. Det finns ingen bot eller behandling av sjukdomen, men den är varken smittsam eller dödlig och hunden känner ingen smärta.

Symtom och diagnos:
Tidiga tecken på PRA brukar vara att hunden börjar se sämre i skymning och mörker och efter ett tag kan pupillerna bli större än normalt, i viss belysning kan man även se ett ökat återsken från ögonen. Med tiden så får hunden även svårt att se i dagsljus. Hundar med PRA kan ändå leva ett ganska normalt liv i sin hemmiljö, dels för att hunden har tid att anpassa sig till sin gradvis försämrade syn, men också för att synen inte är hundens primära sinne.

För att kunna ställa diagnos måste hunden ögonlysas, vilket en veterinär med särskild ögonkompetens gör med hjälp av ett oftalmoskop. Utomlands kan man även upptäcka PRA innan hunden har visat någon symptom (i dagsläget finns det ännu inte någon svensk veterinär med den kompetensen) genom att göra en ERG-undersökning (elektroretinografi), då man med hjälp av ljusblixtar studerar hur näthinnan reagerar och sedan redovisar som ett kurvdiagram. En frisk näthinna har en mycket karaktäristisk kurva. Hunden måste vara minst 18 månader. 

Ärftlighet:Den generella formen av PRA har en regelbunden, recessiv arvsgång, vilket innebär att PRA endast uppkommer om dubbla sjukdomsanlag finns i hundens arvsmassa alltså att båda föräldrarna är bärare. Har hunden bara ärvt ett sjukdomsanlag uppkommer PRA däremot inte, men hunden kan bära på anlaget i det dolda och sen nedärva det i sin tur till sina avkommor.

Skrivet av Christina Häggh
Källa: Doggy rapport

 Mvh TinaH
~ Sajtvärd på: retriever.ifokus.se ~


 

Annons:
AnneN
2/25/09, 4:35 PM
#1

Jätte bra artikel Glad

Visst är det PRA som de flesta om inte rent av alla retrieverraserna testas för?

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Upp till toppen
Annons: